lördag 24 januari 2009

Drömhuset


I annonsen finns att läsa:

"Vackert hus med timmerstomme, renovering påbörjad, två kakelugnar(eldningsbara), vedspis i köket, element för direktverkande el, eget vatten från kallkälla, enskild avloppsanläggning. Ladugårdsbyggnad med hönshus och bagarstuga. Uppvuxen trädgårdstomt, vackert och enskilt läge med utsikt över sjö. Båtplats och brygga, badplats i närheten.

Pris 90.000 vid snabb affär."

Kan inte vara annat än drömhuset, det jag sökt i många år. Bilderna flimrar förbi.

Gamla genuina fönster med det vågiga glaset kvar i smårutorna, glasverandan med pelargonierna, den vidunderliga utsikten över berg och sjö, fågelsången en vårmorgon i de stora björkarna på tomten. Dörren uppställd mot vårsolen, man sitter på brosteget och smuttar på kaffet. Katten ligger i solen och spinner medan de första flugorna surrar mot den varma timmerväggen.

Sommarens alla ljuvliga dagar med sol och bad, båtturerna på sjön, metandet från bryggan med solnedgångens glöd i vattenspegeln, saftkalas för ungarna i bersån, härliga skogspromenader och så bärplockningen. De helt obesprutade och oförstörda bären från naturens eget skafferi. Hallonsnåren som dignar av stora, saftiga hallon. Lingontuvorna i den lite svalare sommarluften men som blir så varm ändå när dagen kommit en bit på väg. Och så svamparna, de få jag brukar plocka. Trattkantarell och Karl Johan.

Höstens alla sprakande färger och stormarna som viner runt knutarna och skakar löven till marken. Ljudet av knastrande björkved som brinner i den svarta, lilla vedspisen i köket. Långa sköna kvällar med filten runt benen, en tjock bok och en kopp mintte. Doften av fotogen från den gamla lampan som blivit renoverad och upphängd över det gamla slagbordet som stått gömt på ladugårdsvinden.

Govärmen från kakelugnarna under den kalla vintern, stearinljus i gamla stakar lite här och var för den goda stämningens skull. Innerdörrarnas speglar bevarade, målade i blank antikvit färg och de reflekterar ljusens flämtande lågor, gamla profilerade taklister och kanske även golvlister, trägolv som ska såpskuras såklart, långa fina trasmattor därpå.

Sängarna bäddade med gamla lakan, broderade och spetssprydda och omsorgsfullt strukna. En varmvattenflaska av gammal modell i fotändan om det känns kyligt. Katten som ligger raklång och värmer ryggen.

Den alldeles speciella julstämningen inramad av grandoften från den egenhändigt huggna och hemburna granen från storskogen, klädd med hemgjorda prydnader av halm och bokmärken med kristyr, små röda vinteräpplen som skall stekas i ugnen på annandagen innan skalen blir rynkiga och på granens grenar sitter gammeldags, egenstöpta äkta stearinljus i gamla hållare med nypa.

Carl Larsson-randiga trasmattor på golvet som luktar såpa. Köksspisen nysvärtad och i ugnen väntar nybakade lussebullar på små plåtar. Ute är julkärven på plats och fåglarna samlas med domherrarnas bröst som lysande röda julhälsningar. Julbocken på farstukvisten i väntan...

Så kommer jag till sans och tittar igen på annonsen, skickar ett mail och ber om bilder och lite information. Väntar med spänning.

Så kommer det bilder. Bilder på ett grått hus med liggande träpanel. Fönster utbytta mot moderna med stora rutor. Tapeter med 70-talsmönster, vedspis som är en spispanna mer tänkt för en källarvåning. Kakelugnar med sprickor och bitar borta. Ingen tillstymmelse till glasveranda, en hembyggd ramp för en handikappad tronar framför den moderna ytterdörren.

Över gårdsplanen går en liten väg som leder till ett sommarstugeområde vid vattnet och där bilar, mopeder, cyklar och annat har fritt fram. Syrenbuskar som är spretiga och beväxta med mossa. Gräsmatta som blivit en åker och där gräset har fallit raklångt med hål som vittnar om god tillgång på sork.

Uthuset fallfärdigt och massor av bråte ligger kvar efter de tidigare ägarna.

Jaha, så var det med den saken. Jag tar fram ett gammalt julkort med ett motiv där mitt drömhus finns avbildat. Skorstensröken som en pelare mot himlen. Domherrarnas bröst som röda stoppljus. Vägen som slingrar sig med en hästskjuts skymtande i fjärran. Snödrivor meterhöga.

Tyst för mig själv säger jag:

"Där kommer jag i hästskjutsen lagom till jul och är på väg hem. Hem till mina drömmars hus. Det som ligger där och väntar, väntar på att jag ska finna det, någon gång, någonstans..."

måndag 19 januari 2009

Doktorn kan komma

Visst är det charmigt med en vit läkarrock, särskilt om den är oknäppt och fladdrar lite. Och särskilt om den som bär den är mörkhårig, det blir en sådan skön kontrast då.

Och visst är det speciellt charmigt om doktorn har väldigt varma händer och mycket bruna ögon, man liksom knäar en aning vid själva handslaget och när doktorn säger 'Hej, hur står det till?' och flyttar blicken från ens ena öga till det andra ögat och så tillbaka igen. Då är det nästan olidligt speciellt.

'Jo, tack bra, hur står det själv, eller jag menar nej, det är inte alls bra, annars skulle jag ju inte vara här, men usch så dumt det här blev' svarar man och slår ner blicken. Drar undan den svettiga handen och stryker luggen ur pannan. Så ytterst pinsamt det känns nu med den omtalade vackre doktorn framför en som nu också ler lite i ena mungipan.

Så gör ha en gest med den ena varma handen:

'Varsågod och sitt'

Och så sitter man där ytterst på stolen och ser allmänt spänd och neurotisk ut, svamlar om sina oregelbundna hjärtslag och om illamåendet och om svagheten i knäna och yrsel och kallsvett och sömnbesvär och allt man kan komma på.

Man vill ju göra ett ordentligt sjukt intryck på den här doktorn så man får komma flera gånger...som ett slags låtsasförhållande nästan.

Doktorn noterar och hummar (hmn, hmhm) och nickar lite förstående, lägger huvudet på sned, tittar lite snett uppåt och ser mycket tänkande ut och så till sist tar han fram det så många talar om.

Efter ett litet klick så är han i full gång.

Handen rör sig fram och tillbaka, rytmiskt och vant, och jag försöker snegla lite men vill inte avslöja ett allt för stort intresse, det kanske uppfattas på fel sätt. Eller rättare sagt avslöjar mig helt.

Jag håller andan och så till sist kommer det:

'Varsågod'

Han sträcker fram den och jag tittat lite fundersamt. Var det detta som alla pratade om händer när man besöker den här stiliga doktorn? Det där om något fysiskt??

Ett gult papper prydligt skrivet med van hand och ordentligt bokstaverat och ja, hör och häpna, kommaterat.

Ett recept på fysisk träning (FYSS) iställt för en massa piller!

Min blick plöjer snabbt över sidan och jag noterar:

'Dagliga promenader med stavar, lättare gymnastik i grupp 2 ggr i veckan, simning 1-2ggr i veckan, streching, avslappningsövningar, andningsövningar samt besök hos dietist.'

Jaha, det var alltså det här det handlade om, det fysiska jag hört talas om. Det var träningsprogram, fysisk träning.

Inga täta återbesök hos den populäre doktorn inte, inget längtande och trånande, ingen handpåläggning alls.

Men en sak är i alla fall säker - den doktorn kan verkligen det där med komma.

Ja - kommatering alltså...och säkert är han också en jäkel på satsbyggnad.

Eller vad tror Du?

söndag 18 januari 2009

Go´afton, mitt namn är Döden och jag kommer med en inbjudan

'Vem vill följa med mig på en annorlunda upplevelse?' frågade han.
'Jag hänger med', sa min kompis glatt, vinkade över axeln och gjorde armkrok med den magre, svartklädde mannen med det hålögda ansiktet. 'Kom så går vi då...'

Usch, vilken mardröm jag hade. Svårt att koncentrera mig på något annat den morgonen. Såg den där mannen på näthinnan så snart jag blinkade. Vilken otäck varelse. Och så hon då som glatt följde med, såg hon inte vem det var?

Nä, tydligen var hennes ögon förblindade på något sätt. Det är kanske så det fungerar - att den utvalde blir förblindad på något sätt och inte ser vem det verkligen är som kommer med invitationen. Kanhända det är lättare då att fånga sitt byte...som en otäck, hårig spindel som väver sina nät.

Men det var ju bara en mardröm. Men tänk ändå...

Döden i filmer från förr såg ju ut så. Så var jag där igen, svårt att lämna den där drömmen, men det var verkligen otäckt.

Men min syn på döden är ju helt annorlunda, de som läst alla bloggar vet ju vad jag skrivit om den.

Men tillbaka till livet här och nu:

Januari är snart passerad också. Det går fort, dagarna pinnar på. En del julsaker ligger fortfarande framme i väntan på att man ska ha lust att sortera bort dom - lika varje år. Roligt att plocka fram men ack...Det blir så tomt och kallt på ett sätt när dom försvinner.

Idag hörde jag faktiskt en vårfågel, kan inte säga vilken, men den tonen han tutade är definitivt en vårvinterfågels. Så än snurrar jorden, än lever hon trots att vi människor gör vad vi kan för att förstöra henne (för det är en hon, Moder Jord), inte medvetet kanske men i alla fall.

Vad ska man göra för att bli en bättre människa på den fronten då? Tja, allt man kan, skulle jag föreslå. Det kommer ändå inte att räcka till, men man ska aldrig ge upp.

Ser och hör att folk börjat bli mer och mer medvetna. De handlar ekologiskt, kravmärkt, närodlat. Återanvändningen ökar bl a julgranarna, bildäcken, papper, ja säkert en massa annat också.

Bra, bra. Fortsätt så och det kanske börjar synas på siffrorna vad det lider. Men dör färre i Indien, (blekmedlen), på teodlingarna (besprutningen för hand) osv?

Vem kontrollerar att det kravmärkta och ekologiska inte bara är ytterligare ett sätt för någon att tjäna ännu mera pengar? Vem kontrollerar kontrollören? Såg program om Fair Trade - rena bullshiten om jag får säga så. Inte var det de stackare som arbetade på tefälten som blev gynnande, nännemännsan.

Stödet hamnade i fickorna på någon som redan hade tjänat tillräckligt.

Så där fick vi något att fundera på.

Hur ställer man sig till detta?

Eller kanske det passar med 'Go´afton, jag heter Döden, kommer med en inbjudan - att börja jobba hos mig...'

tisdag 6 januari 2009

En klick Milda margarin

Det blev kallare än vanligt i helgen. Fåglarna hade fullt sjå att knacka i sig frön och hålla värmen.

Jag stod innanför rutan och frös ändå eftersom det är lite kallt just där på golvet och lite drag från fönstret.

¨Huvvaligen heller¨, skulle min morbror sagt om han varit här. Han vurmade mycket för småfåglarna.

Då kom jag på idén att ta min tesil och knöka den full med Milda margarin och så hänga upp den i sittpinnen på fröautomaten (som är av modernare snitt) och vilken succé!

Gladeligen pickade talgoxarna i sig och satt sedan förnöjsamt och gned näbben ren mot äppelträdets kala grenar. Det var en ren fröjd att se!

¨Och varför har hönshjärnan inte köpt talgbollar?¨ kanske någon skulle säga om dom kom till tals.

Jo, därför att vår äldste hund fick en allergichock häromåret när han hittade rester på marken och det behövdes mycket lite för att utlösa detta. Som tur var hade vi fortfarande vår veterinär Örjan, som man kunde ringa i hemmet en söndagskväll.

¨Släng in hunden i bilen så kör jag ner direkt¨sa han och kom, om jag minns rätt, i kostym. Hade vänt i dörren efter att ha varit på någon sammankomst. Allt för djuren och djurägarna.

En injektion och så blev det bättre med andningen och svullnaderna. Törs inte tänka på vad som hänt annars...

Så en klick margarin kan ibland vara lösningen.

Dörren gnekar heller inte längre...

God fortsättning!