"Du är inte ensam" samt Gott Nytt År 2009

En dikt av en för mig okänd författare. Den tillägnas min kusin Lilian som skulle fyllt 60 år i år. Hon bar den i sin väska och den hittades efter hennes tragiska bortgång.

Du är inte ensam

Mitt inne i tystnaden
kan du höra en närvaro,
en svag viskning, en ton, ett ord, ett skratt,
utan början, utan slut.

Om du lyssnar noga
kan du höra
en vänlig röst som säger
om och om igen:

Du är inte ensam.
Det finns en värld av fullhet,
en källa till stilla glädje,
en tröst för all förtvivlan,
en gemenskap över alla murar.

Du behöver inte vara rädd.
Det finns inget att förlora:
fullheten finns alltid kvar.

Närvaron har du
mitt i rummet
när det är som tystast,
tommast runt omkring dig.
Du kan känna det:
Du är inte ensam.

Du är delaktig.
Fullheten är din. Ta den!
Av död blir liv,
av svaghet blir kraft,
vilsenhet blir kunskap,
plikten kärlek.
Allt förvandlas i det tysta.

En hemlig men förnimbar närvaro
förenar allt olikt och förskingrat.
Allt är ett, och tomheten är skenbar.

Tystnaden är full av ljusa röster.
De ropar: Du är inte ensam.
Du är aldrig ensam.


Med önskan om ett Gott Nytt År 2009
då vi med samlad kraft ska vara delaktiga
i formandet av en bättre värld!

Åldrandet

Ett citat från en för mig okänd författare:

"Att åldras fattig och ensam utan förmåga att klara sig själv innebär att man efter ett långt verksamt liv plötsligt berövas sin värdighet och identitet och döms att invänta slutet på en anstalt tillsammans med andra lika utstötta och tillintetgjorda åldringar.

Domen är hård och brottet att bli gammal...."

Glöm inte att besöka de gamla som sitter ensamma och hjälplösa på hemmen, det är kanske Du själv som sitter där om ett antal år...

Någon som viskar i ditt öra

Alla har vi någon. Någon som alltid finns där, mer eller mindre.

Detta är den person som vet allt om dig och troligen också det du själv inte vet. Denna person är din vän ...men kan lika ofta vara din ovän.

Inte är det Gud eller Jesus. Säkert i ett annat sammanhang men inte just här och nu...Nej detta är en mer jordnära typ. Det är någon som tar mycket liten plats på det viset, men en som har en väldig styrka och makt över dig. Kraftfull utöver det vanliga.

Din vän säger ibland 'klart du ska göra det, klart du kan det, du är ju klok och duktig, du kommer att lyckas.'

Den dagen var din vän på sitt bästa humör.

Andra gånger är det inte lika självklart. Då viskar din vän i ditt öra 'inbilla dig inte att det där skulle gå bra, du är en fullständig idiot, misslyckad, en riktig praktnolla..'

Då är din vän på det humör som kanske är det mest vanliga. Då det blir svårt att se något bra, då det är meningslöst att ens tänka tanken, då man lika gärna kan lägga sig ner...inte för att dö, men ligga och titta i taket, vara passiv. Man kan ju ändå inte något så varför prova. Risken att misslyckas är ju mer än 100%.

Jaha, vem är nu denne vän, eller ska man kalla det vän, som bär sig åt på det här viset? Gissa rätt och du vinner en julskinka! Det där sista är ett skämt...

*********************************************************************************

Tänkt klart?

Rätt svar: Det är du. Du själv, din egen domare. Ditt s k överjag som sitter på axeln (hos mig är det den vänstra) och viskar i ditt öra dessa saker.

Denna hårda domare som missunnar dig att komma vidare i ditt liv och med det du önskar och vill. Den som inte gillar framgång och lycka utan vill se att man krälar i eländet och gråter av förtvivlan...det var sista väl kanske att ta i.

Kallas också din inre röst. Den som styr och ställer. Den som präglat dig sedan du klev upp på dina fötter för att gå din väg i livet. Denna Du.

Vissa har seglat på en räkmacka hela sitt liv. Hur kommer det sig? Andra har gröna fingrar, sedan de målat dassdörren kanske...nej men de lyckas med allt växande.
Någon slänger en ryggsäck över ena axeln (och kanske då också puttar ner den olidlige öronviskaren) och drar till okänt land, för att lyckas med stora bokstäver. LYCKAS!!!

Vissa av oss sitter kvar på brosteget och ser livet fara förbi. Blev kvar på perrongen när tåget gick. Fick inte plats i hissen upp till översta våningen. Blev den 25:e passageraren i en buss som tar bara 24.

Den som klev åt sidan för någon annan. Den som artigt höll upp dörren så alla andra kunde gå in men blev lämnad kvar ute i kylan osv.

Man kan rabbla upp saker i det oändliga.

Intressantare är då att ställa sig frågan: Vad ska man göra åt saken? Hur kan man ändra detta till något bättre?

Ja det kan vi klura på en dag eller två, så ska alla en julklapp få...det sista var ju bara för att få till ett rim.

Svar kommer kanske från din egen inre röst, annars kan jag någon dag framöver ge er svaret, som tröst...

(Jag är en hejare på rim om jag får säga det själv...)