söndag 15 mars 2009

Små söta valpar


Så har min Ricky Martin blivit pappa till fina valpar igen, den tredje kullen.

Det är Dita och Nils, 7 veckor, på bilden. Till höger sitter en av AnnKatrins tikar, ej mamma till valparna, men vaktar dom gärna!

Uppfödare är AnnKatrin Näsholm i Moliden.

tisdag 10 mars 2009

Dröm en dröm och låt det hända





Mjölken jag dricker kommer från min egen kossa som betar utanför stugeknuten, äggen jag knäcker till pannkakan är från mina egna höns som pickar och gör sandbad i rabatten...

Morötterna och potatisen drar jag upp ur landet, bären plockar jag i min egen lilla skog och vattnet kommer från källan här i närheten.

Så tror jag att många vill ha det, och vi kan ju som sagt drömma och om man tänker tillräckligt starkt på en sak och visualiserar det så kan mirakel hända...det kan bli verklighet! Tankens kraft är stark...

För egen del så blir det att sätta potatis igen när jag väl vänt upp landet, så morötter och sallad och rädisor och persilja och sockerärtor och...rensa, gallra, vattna och rensa igen...

MEN vilken glädje sedan när man går ut och gräver upp ett par stånd potatis, drar några morötter och kokar lätt mjuka med sockerärtorna...och så en klick äkta smör...

När man en lagom varm och solig sommardag plockar blåbären och blir lila på tre fingrar samt runt munnen...slår en mygga och kliar myggbetten...

När det en sensommardag med hög och klar luft är dags för lingonen...men före älgjaktens början för det är fasligt lätt att likna en älg då...

Att i sensommarens fuktiga och lätt dimmiga morgnar gå ut till äppelträden, välja ett helt obesprutat lagom moget och sätta tänderna i det, utan att skölja det först...

Det kallar jag livskvalité och jag har början klar...det fattas bara kon och hönsen men det är inte så svårt att fixa...när man väl bestämt sig.

Vad kon ska heta? Mirakel förståss, efter "Min" och "Rakel" som var min favoritko i mormors ladugård.

Hönsen? Tja, säg det...Mona kanske efter någon kändis i riksdan (Obs! höns är intelligenta djur) eller Agda eller Äggda kanske...Ägg i da´me´

söndag 8 mars 2009

Ibland längtar jag till Vasastan

Märkligt ändå, jag som alltid längtat hem när jag varit i Storstaden...Men så plötsligt när jag ser bilder från Vasastan och Odenplan med de bekanta vyerna så längtar jag dit. Vasakyrkan, S:t Eriksplan, Karlavägen...och Phenixkliniken där jag gått kurser.

I augusti var jag dit senast och gick omkring där. Kändes väldigt bra. Handlade på Prisextra, bara delikatesser...Köpte två scarfsar på Indiska vid Odenplan, en klänning på Åhléns och en kaffe på Seven Eleven på vägen hem.

Dagen var luftig med klar himmel, några molntussar och lagom varmt. Det var den sista gången jag kunde åka ner för sedan flyttade mannen i mitt liv (sonen) till Oslo.

MEN...något finns förevigt kvar av mig i Stockholm...en bild på bilen vid flytten från S:a Järnvägsgatan 99...om man går in på hitta.se och till sidan där man kan promenera gatorna i sthlm och vandrar till den adressen så mitt emot 99:an står en Passat med släp (felparkerad) och med en matta som hänger ut...det är minnet av året som jag hade möjlighet att åka lite då och då till Vasastan...förevigat i just det ögonblicket innan släpet var lastat och drog till Norge.

fredag 6 mars 2009

Så ska jag bo lite högborgerligt

Om tre veckor ska jag flytta. Det är bara åtta månader sedan jag flyttade sist men nu är det dags igen.

Så å, vadan detta? Jo, jag har fått en lägenhet i ett hus med anor. Ett hus med historia och med minnen från den tiden när det begav sig. Då när stadens militärer fortfarande gick i uniform och hade titel, var respekterade och kallades för fint folk. Det hus som byggdes speciellt med tanke på dessa kraftens och maktens karlar och inte att förglömma deras fruar, de som stadens köpmän bugade lite extra för och skar lite extra tjocka ostskivor till vid provsmakningen.

De människor som satte prägel på och kryddade den lilla stadens samtalsämnen...jo, har du hört om majorskan...och överstens son som...för att inte tala om...

I det huset ska jag nu flytta in. Gå uppför den breda marmortrappan, se ut genom trappfönstren och också känna det där, det där extra, lite finare och lite förnämare. Att stiga lite i graderna för varje steg, varje våning...forts följer

torsdag 5 mars 2009

Pigg och glad med tulpaner



Hade tänkt köpa tulpaner idag men det kom av sig. Det är så tråkigt väder och grått så det borde ju pigga upp med en bukett men jag tar det imorgon...

Har en bild (från Carinas Trädgårdssida) som får duga så länge - titta och njut! Detta är en tulpanpelargon...

onsdag 4 mars 2009

Resan till lyckolandet

När staden verkar trång, landet för litet och Du reser runt i världen och börjar tycka att även den är något i minsta laget - då ska Du sätta Dig ner och andas några djupa andetag. Blunda och sök...

Då börjar den verkligt stora resan - resan inåt.

Du hittar inte det Du söker om Du bara längtar bortom horisonten, då åker Du ifrån Dig själv. Den största och rikaste platsen i Ditt liv är den i Ditt inre.

Du anar inte vilka skatter och vilken rikedom som finns där.

Lyckan, friden, glädjen är några av namnen...

söndag 1 mars 2009

fredag 27 februari 2009

I de gamla sås det nya


Vad är det för jord vi överlämnar till våra efterkommande? En sophög och en massa gifter, förlåt oss ty vi veta icke vad vi göra...

Men om vi skärper till oss och tar gemensamma tag kanske det sker något litet under...

I väntan på det kan man alltid beundra en bild från Resele, Sollefteå kommun, som det var förr - och visst var det bättre då? Eller var det...

Katter är väl också männskor



Katten är ett ovanligt klokt djur och i mitt fall så har vi dessutom telepatisk kontakt. När katten är ungefär en halvtimme bort från hemmet så får jag en signal: kommer nu snart.

Om jag tittar på klockan då så tar det ungefär den tiden innan jag ser honom komma med svansen rakt upp i vädret, springande i den egna upptrampade stigen från skogen mot verandan.

När jag öppnar dörren och frågar: vill du komma in? svarar katten mjaa a.

Efter mat och sovstunder och lek med hundarna så kan de tänkas att han går omkring och småpratar och när jag då frågar: vill du gå ut? svarar han mjee e. Det är då lite kallare väder och han bestämmer sig för att stanna inne.

Om vädret är lämpligare för en katt så kanske han svarar: mja mja mja mja vilket betyder ja,ja,ja,ja och skynda på lite då och få upp dörren...

Idag röd imorgon...


Har på ett par dagar fått höra om två personer i min vänskapskrets som råkat ut för samma sak...cancer.

Det är med vemod jag konstaterar att detta kan drabba oss när vi minst anar. Dessa två var hurtiga, glada renlevnadsmänniskor som jag beundrade och gärna ville efterlikna.

Men vad hjälpte det - sjukdomen slog till ändå.

Jag tänker på dessa två som båda är yngre än mig och jag ska verkligen försöka att stötta och hjälpa i den mån jag kan.

I nöden prövas vännerna - det är då man ser vilka man har omkring sig.

Så ta vara på varandra, det kommer dagar när vi behöver stöd och vänner, och enda sättet att få en vän är att vara en...

onsdag 25 februari 2009

Nu snart är våren här...





Så var det väl ändå slut på snöandet - drivorna är 2 meter snart och man smyger sig ut i korsningarna för att inte krocka med någon eller något.

Men våren är i antågande, vänta bara, det dröjer inte länge alls...

Ett skatpar bygger bo i en tuja utanför fönstret och det ska bli väldigt intressant att se vad som händer där...kommer det små skatungar tro, hoppas det.

Jag gillar verkligen skator. De är kloka, uppfinningsrika, ser allt och är vackra också. Fast ibland kan man ju lessna på dom om dom varit och hackat sönder soppåsar och spridig runt kvarteret...eller när dom retar katten och så men annars. Riktigt trevliga individer.

Ser fram emot en fin vår och önskar alla detsamma!

måndag 23 februari 2009

Änglarna finnas



Vi har alltid änglar kring oss i olika skepnader och detta är en som kommer med våren. Med dom första blommorna och den speciella vårkänslan som oftast finns bara under en dag eller två...

Om man tittar närmare så liknar den någon...Dig själv som liten eller någons dotter?

Så titta noga omkring Dig, änglar kan ha lite olika utseende och finnas där Du minst anar det...

Min bästa


Så var det sagt, hunden är den bästa vännen.

Aldrig en suck, aldrig en klagan. Matte har varit förkyld i fyra veckor och promenaderna har varit allt annat än långa och ofta frekventerade. Men inte ett klagande ord...

Nej, en slick extra och gärna ligga på kudden och blåsa varm luft på sin sjuka matte.

Ja, jag säger då det - det är änglarnas gåva till oss, (citat från någon klok...)

Så var det slut på kolhydraterna


Japp, så var det bröd, ris och pasta bort och hit med smör, ost och grädde. Den senaste metoden som nu även gillas av socialstyrelsen och som visat sig bra på diabetiker också. Och kilona rasar. Äta fett-metoden.

Jag har köpt ett antal böcker i ämnet gå ner i vikt men den här metoden att man ska äta sig smal med det tidigare förbjudna fettet tilltalar mig särkilt mycket.

Såsen till kotletten gjord på 2 dl ren grädde, tjockt med smör på en mycket tunn brödskiva (flatbröd= få kolhydrater) och så på med några skivor ost. Ingen 17+ utan riktig ost. Några sådana mackor och man känner sig rätt nöjd. Och att tillägga - inget sockersug alls! Ingen tanke på choklad eller läsk möjligen en blodapelsin...

Törstig var jag, med det finns ju kranvatten...

Beställt en kokbok på nätet så får vi se hur det går...

Tja, hur gick det till tro. Ett kilo om året blir snart 10 kg på 10 år, enkel matematik det där. Och att ett antal motionsformer uteslutits, som att springa i trappan (trappor noll i min nuvarande tillvaro), tidigare sprang jag alltid i trappor pga det jobb jag då hade.

Ut och promenera förekommer, javisst, men inte 1-2 tim i rask takt som förr. Nu går man ett, två, tre steg och stanna och snusa, ett två tre, stanna och snusa osv. Det kallas hundpromenader. Ingen större fettförbränning där inte.

Så finns där också en viss lathet som krupit in under skinnet samt ett inslag av livsleda.

Inge´kul, inge´att göra för att härma barnen som numera är utflugna. Men ta en kaka eller bulle det är kul...

Så jag beställde också en bok i ämnet, KBT som det kallas. Orsaker till varför man äter onödigt och hur man ska lösa det problemet. Ja, det är mycket med böcker nu, särskilt när det är bokrea.

Att gå från kunskap till handling kan dock vara ett annat stort problem, ska se vad jag hittar för litteratur i det ämnet...

Ser inte fram emot fettisdagen imorgon för det blir bara grädde på assietten utan bulle och mandelmassa.

Men ni andra, ha en riktigt god semla imorgon!

Eller virka en, se bilden...(källa pennys house)

lördag 24 januari 2009

Drömhuset


I annonsen finns att läsa:

"Vackert hus med timmerstomme, renovering påbörjad, två kakelugnar(eldningsbara), vedspis i köket, element för direktverkande el, eget vatten från kallkälla, enskild avloppsanläggning. Ladugårdsbyggnad med hönshus och bagarstuga. Uppvuxen trädgårdstomt, vackert och enskilt läge med utsikt över sjö. Båtplats och brygga, badplats i närheten.

Pris 90.000 vid snabb affär."

Kan inte vara annat än drömhuset, det jag sökt i många år. Bilderna flimrar förbi.

Gamla genuina fönster med det vågiga glaset kvar i smårutorna, glasverandan med pelargonierna, den vidunderliga utsikten över berg och sjö, fågelsången en vårmorgon i de stora björkarna på tomten. Dörren uppställd mot vårsolen, man sitter på brosteget och smuttar på kaffet. Katten ligger i solen och spinner medan de första flugorna surrar mot den varma timmerväggen.

Sommarens alla ljuvliga dagar med sol och bad, båtturerna på sjön, metandet från bryggan med solnedgångens glöd i vattenspegeln, saftkalas för ungarna i bersån, härliga skogspromenader och så bärplockningen. De helt obesprutade och oförstörda bären från naturens eget skafferi. Hallonsnåren som dignar av stora, saftiga hallon. Lingontuvorna i den lite svalare sommarluften men som blir så varm ändå när dagen kommit en bit på väg. Och så svamparna, de få jag brukar plocka. Trattkantarell och Karl Johan.

Höstens alla sprakande färger och stormarna som viner runt knutarna och skakar löven till marken. Ljudet av knastrande björkved som brinner i den svarta, lilla vedspisen i köket. Långa sköna kvällar med filten runt benen, en tjock bok och en kopp mintte. Doften av fotogen från den gamla lampan som blivit renoverad och upphängd över det gamla slagbordet som stått gömt på ladugårdsvinden.

Govärmen från kakelugnarna under den kalla vintern, stearinljus i gamla stakar lite här och var för den goda stämningens skull. Innerdörrarnas speglar bevarade, målade i blank antikvit färg och de reflekterar ljusens flämtande lågor, gamla profilerade taklister och kanske även golvlister, trägolv som ska såpskuras såklart, långa fina trasmattor därpå.

Sängarna bäddade med gamla lakan, broderade och spetssprydda och omsorgsfullt strukna. En varmvattenflaska av gammal modell i fotändan om det känns kyligt. Katten som ligger raklång och värmer ryggen.

Den alldeles speciella julstämningen inramad av grandoften från den egenhändigt huggna och hemburna granen från storskogen, klädd med hemgjorda prydnader av halm och bokmärken med kristyr, små röda vinteräpplen som skall stekas i ugnen på annandagen innan skalen blir rynkiga och på granens grenar sitter gammeldags, egenstöpta äkta stearinljus i gamla hållare med nypa.

Carl Larsson-randiga trasmattor på golvet som luktar såpa. Köksspisen nysvärtad och i ugnen väntar nybakade lussebullar på små plåtar. Ute är julkärven på plats och fåglarna samlas med domherrarnas bröst som lysande röda julhälsningar. Julbocken på farstukvisten i väntan...

Så kommer jag till sans och tittar igen på annonsen, skickar ett mail och ber om bilder och lite information. Väntar med spänning.

Så kommer det bilder. Bilder på ett grått hus med liggande träpanel. Fönster utbytta mot moderna med stora rutor. Tapeter med 70-talsmönster, vedspis som är en spispanna mer tänkt för en källarvåning. Kakelugnar med sprickor och bitar borta. Ingen tillstymmelse till glasveranda, en hembyggd ramp för en handikappad tronar framför den moderna ytterdörren.

Över gårdsplanen går en liten väg som leder till ett sommarstugeområde vid vattnet och där bilar, mopeder, cyklar och annat har fritt fram. Syrenbuskar som är spretiga och beväxta med mossa. Gräsmatta som blivit en åker och där gräset har fallit raklångt med hål som vittnar om god tillgång på sork.

Uthuset fallfärdigt och massor av bråte ligger kvar efter de tidigare ägarna.

Jaha, så var det med den saken. Jag tar fram ett gammalt julkort med ett motiv där mitt drömhus finns avbildat. Skorstensröken som en pelare mot himlen. Domherrarnas bröst som röda stoppljus. Vägen som slingrar sig med en hästskjuts skymtande i fjärran. Snödrivor meterhöga.

Tyst för mig själv säger jag:

"Där kommer jag i hästskjutsen lagom till jul och är på väg hem. Hem till mina drömmars hus. Det som ligger där och väntar, väntar på att jag ska finna det, någon gång, någonstans..."

måndag 19 januari 2009

Doktorn kan komma

Visst är det charmigt med en vit läkarrock, särskilt om den är oknäppt och fladdrar lite. Och särskilt om den som bär den är mörkhårig, det blir en sådan skön kontrast då.

Och visst är det speciellt charmigt om doktorn har väldigt varma händer och mycket bruna ögon, man liksom knäar en aning vid själva handslaget och när doktorn säger 'Hej, hur står det till?' och flyttar blicken från ens ena öga till det andra ögat och så tillbaka igen. Då är det nästan olidligt speciellt.

'Jo, tack bra, hur står det själv, eller jag menar nej, det är inte alls bra, annars skulle jag ju inte vara här, men usch så dumt det här blev' svarar man och slår ner blicken. Drar undan den svettiga handen och stryker luggen ur pannan. Så ytterst pinsamt det känns nu med den omtalade vackre doktorn framför en som nu också ler lite i ena mungipan.

Så gör ha en gest med den ena varma handen:

'Varsågod och sitt'

Och så sitter man där ytterst på stolen och ser allmänt spänd och neurotisk ut, svamlar om sina oregelbundna hjärtslag och om illamåendet och om svagheten i knäna och yrsel och kallsvett och sömnbesvär och allt man kan komma på.

Man vill ju göra ett ordentligt sjukt intryck på den här doktorn så man får komma flera gånger...som ett slags låtsasförhållande nästan.

Doktorn noterar och hummar (hmn, hmhm) och nickar lite förstående, lägger huvudet på sned, tittar lite snett uppåt och ser mycket tänkande ut och så till sist tar han fram det så många talar om.

Efter ett litet klick så är han i full gång.

Handen rör sig fram och tillbaka, rytmiskt och vant, och jag försöker snegla lite men vill inte avslöja ett allt för stort intresse, det kanske uppfattas på fel sätt. Eller rättare sagt avslöjar mig helt.

Jag håller andan och så till sist kommer det:

'Varsågod'

Han sträcker fram den och jag tittat lite fundersamt. Var det detta som alla pratade om händer när man besöker den här stiliga doktorn? Det där om något fysiskt??

Ett gult papper prydligt skrivet med van hand och ordentligt bokstaverat och ja, hör och häpna, kommaterat.

Ett recept på fysisk träning (FYSS) iställt för en massa piller!

Min blick plöjer snabbt över sidan och jag noterar:

'Dagliga promenader med stavar, lättare gymnastik i grupp 2 ggr i veckan, simning 1-2ggr i veckan, streching, avslappningsövningar, andningsövningar samt besök hos dietist.'

Jaha, det var alltså det här det handlade om, det fysiska jag hört talas om. Det var träningsprogram, fysisk träning.

Inga täta återbesök hos den populäre doktorn inte, inget längtande och trånande, ingen handpåläggning alls.

Men en sak är i alla fall säker - den doktorn kan verkligen det där med komma.

Ja - kommatering alltså...och säkert är han också en jäkel på satsbyggnad.

Eller vad tror Du?

söndag 18 januari 2009

Go´afton, mitt namn är Döden och jag kommer med en inbjudan

'Vem vill följa med mig på en annorlunda upplevelse?' frågade han.
'Jag hänger med', sa min kompis glatt, vinkade över axeln och gjorde armkrok med den magre, svartklädde mannen med det hålögda ansiktet. 'Kom så går vi då...'

Usch, vilken mardröm jag hade. Svårt att koncentrera mig på något annat den morgonen. Såg den där mannen på näthinnan så snart jag blinkade. Vilken otäck varelse. Och så hon då som glatt följde med, såg hon inte vem det var?

Nä, tydligen var hennes ögon förblindade på något sätt. Det är kanske så det fungerar - att den utvalde blir förblindad på något sätt och inte ser vem det verkligen är som kommer med invitationen. Kanhända det är lättare då att fånga sitt byte...som en otäck, hårig spindel som väver sina nät.

Men det var ju bara en mardröm. Men tänk ändå...

Döden i filmer från förr såg ju ut så. Så var jag där igen, svårt att lämna den där drömmen, men det var verkligen otäckt.

Men min syn på döden är ju helt annorlunda, de som läst alla bloggar vet ju vad jag skrivit om den.

Men tillbaka till livet här och nu:

Januari är snart passerad också. Det går fort, dagarna pinnar på. En del julsaker ligger fortfarande framme i väntan på att man ska ha lust att sortera bort dom - lika varje år. Roligt att plocka fram men ack...Det blir så tomt och kallt på ett sätt när dom försvinner.

Idag hörde jag faktiskt en vårfågel, kan inte säga vilken, men den tonen han tutade är definitivt en vårvinterfågels. Så än snurrar jorden, än lever hon trots att vi människor gör vad vi kan för att förstöra henne (för det är en hon, Moder Jord), inte medvetet kanske men i alla fall.

Vad ska man göra för att bli en bättre människa på den fronten då? Tja, allt man kan, skulle jag föreslå. Det kommer ändå inte att räcka till, men man ska aldrig ge upp.

Ser och hör att folk börjat bli mer och mer medvetna. De handlar ekologiskt, kravmärkt, närodlat. Återanvändningen ökar bl a julgranarna, bildäcken, papper, ja säkert en massa annat också.

Bra, bra. Fortsätt så och det kanske börjar synas på siffrorna vad det lider. Men dör färre i Indien, (blekmedlen), på teodlingarna (besprutningen för hand) osv?

Vem kontrollerar att det kravmärkta och ekologiska inte bara är ytterligare ett sätt för någon att tjäna ännu mera pengar? Vem kontrollerar kontrollören? Såg program om Fair Trade - rena bullshiten om jag får säga så. Inte var det de stackare som arbetade på tefälten som blev gynnande, nännemännsan.

Stödet hamnade i fickorna på någon som redan hade tjänat tillräckligt.

Så där fick vi något att fundera på.

Hur ställer man sig till detta?

Eller kanske det passar med 'Go´afton, jag heter Döden, kommer med en inbjudan - att börja jobba hos mig...'

tisdag 6 januari 2009

En klick Milda margarin

Det blev kallare än vanligt i helgen. Fåglarna hade fullt sjå att knacka i sig frön och hålla värmen.

Jag stod innanför rutan och frös ändå eftersom det är lite kallt just där på golvet och lite drag från fönstret.

¨Huvvaligen heller¨, skulle min morbror sagt om han varit här. Han vurmade mycket för småfåglarna.

Då kom jag på idén att ta min tesil och knöka den full med Milda margarin och så hänga upp den i sittpinnen på fröautomaten (som är av modernare snitt) och vilken succé!

Gladeligen pickade talgoxarna i sig och satt sedan förnöjsamt och gned näbben ren mot äppelträdets kala grenar. Det var en ren fröjd att se!

¨Och varför har hönshjärnan inte köpt talgbollar?¨ kanske någon skulle säga om dom kom till tals.

Jo, därför att vår äldste hund fick en allergichock häromåret när han hittade rester på marken och det behövdes mycket lite för att utlösa detta. Som tur var hade vi fortfarande vår veterinär Örjan, som man kunde ringa i hemmet en söndagskväll.

¨Släng in hunden i bilen så kör jag ner direkt¨sa han och kom, om jag minns rätt, i kostym. Hade vänt i dörren efter att ha varit på någon sammankomst. Allt för djuren och djurägarna.

En injektion och så blev det bättre med andningen och svullnaderna. Törs inte tänka på vad som hänt annars...

Så en klick margarin kan ibland vara lösningen.

Dörren gnekar heller inte längre...

God fortsättning!