Barnens självklara rätt att vara älskade

Någonstans har jag läst om 'barnets självklara rätt att bli älskat av sina föräldrar', alltså oavsett hur barnet är. Till utseende, intelligens, sjukdom, uppförande osv. Att barnet alltid vet att man kan komma hem till sina föräldrar och bli mottagen med öppna armar oavsett. Kravlöst. Utan ifrågasättande eller med förbehåll. Alltid välkommen. Oavsett.

Det är lätt att säga och att skriva ner. Men hur lätt är det egentligen att leva upp till?

Min son har mest 5or i betyg. Lätt att öppna armarna. Men någons dotter har inte varit i skolan alls nästan, betygslös, slarvig, uppkäftig och klär sig uppseendeväckande. Svartare än en sotare runt ögonen. Umgås med diverse spektakulära personer. Lätt att öppna armarna?

Grannen har ett barn med handikapp, mentalt. Han vet inte vad som är mitt eller ditt.
Han går in genom vår verandadörr och plockar för sig det han gillar. Jag pratar med grannen gång på gång och han blir allt bistrare i uppsynen för varje händelse.

Jättelätt att ta emot barnet med öppna armar? Älska sitt barn en självklarhet var det...

Någons dotter har fastnat i drogträsket och trots alla insatser med pengar och hjälp på alla vis rumlar hon runt och skämmer ut sig på stan. Svär och bär sig åt. Sitter med A-laget på bänken och somnar byxlös bakom buskarna.

Älskat barn tas emot med öppna armar.

Barnens självklara rätt att vara älskade av sina föräldrar oavsett.

'Livet är inte bara en lek utan även en dans på rosor'. En gammal affisch jag har. Rosorna har törnen vet vi och vår kärlek sätts ofta på hårda prov.

Men genom kärlek får man vingar, en tavla jag själv har uppsatt. Betyder? Att man kan få oanade krafter kanske, eller hjälp från de vingbeklädda ovan där. Jag vet inte.

Men att ge av sig själv och innan det är för sent kan vara en bra början, älskade barn är lyckliga barn, självklara ord.

Ett annat sätt är att engagera sig i de icke så älskade barnen, där föräldrarna inte haft förmågan eller möjligheten, kanske själva varit ett oälskat och oönskat barn.

Öppna dina armar för ett annat olyckligt barn och kanske ditt hem också. Visa att det finns kärlek och hopp för jordens barn.

En bra början till en bättre värld. För dagens barn. För framtidens barn.

För med kärlekens kraft kan man förändra och förbättra.

Med julen i annalkande kanske det är dags att öppna sina armar, sitt hem, sitt hjärta.

Jag instämmer med Tomas di Leva - det är Käääärleeekeen.....