Joel och Wilhelm del V

Det stundade till helg och detta innebar att Joel hade tråkigt, dödstråkigt. Ingen hund, flera långsamma timmar och dagar. Fredag till måndag verkade vara som ett helt liv. Han petade i maten och tyckte att det mesta smakade hushållspapper, torrt, smaklöst och en förmåga att fastna i gommen.

Hemtjänsten hade ovanligt bråttom på helgerna, lite personal i vanliga fall och på helgerna ännu mindre. Så det var knappt att dom hann säga 'hej' en gång innan det var 'hejdå, syns imorrn'.

Joel blev sittande och dagdrömde och så var det sen fredagskväll till sist. Telefonen ringde men det var så ovanligt hos honom att han måste lyssna ytterligare en gång för att vara säker att det inte var hos grannen. Hus är lyhörda ibland.

'Joel här' svarade han och förberedde sig på ett vasst men respektingivande svar 'nej tack ingenting för mig'. Någon frågade med viss ödmjukhet i rösten om detta var den Joel som brukade vara hundvakt, 'jo, det är jag, huschå?' Joel trodde att han inte var betrodd längre.

'Nu är det så här att....' Joel hörde rösten långt borta och det började susa i huvudet, han var nära att tuppa av. Nu skulle det komma, detta som han varit så rädd för. Hunden fick inte komma mer till honom, livet var slut och han skulle själv se till att han ramlade utför trappan och bröt....

'...vi undrar om du kan ta hand om Wilhelm över helgen om vi ordnar någon som kommer och tar ut honom på promenad, vi själva orkar inte med den här lymmeln, jag menar taxen, nattetid längre.'

Joel blinkade några gånger för att säkerställa att han var vaken och inte drömde och så harklade han sig och svarade på norrländskt vis 'jahada'. Detta var ju som en miljonvinst. Nu skulle inte lördag och söndag vara som ett straff längre utan paradiset skymtade.

Så Joel tog ett stadigt tag i köksbordet, hävde sig upp på benen och greppade kryckorna. Tog några steg och gick tillbaka, vilade och så upprepade han. Snart skulle det vara dags att prova att gå ut. Med någon vid sin sida skulle han minsann ut och gå några steg. Här gällde att få tillbaka orken för nu stundade roliga dagar och nätter också för den delen.

Det var dom två nu, dag och natt. Tillsammans skulle dom hitta den lycka som dom så väl förtjänade. (forts följer)