Gamla Spetsar

I lördags var jag på loppis, det är alltid lika spännande att strosa runt och vänta på att just det där, som skulle passa så bra och egentligen är helt onödigt men som man bara MÅSTE ha för tänk vad fint det blir tillsammans med det och det och till den färgen på det lilla bordet.....

Denna gång hade jag siktet inställt på gamla broderade örngott och riktiga lakan, och då menar jag RIKTIGA lakan, med påsydd/infälld handknypplad spets och snirkliga broderade monogram. Spelar ingen roll om det inte är en bokstav rätt, jag köper dom ändå, särskilt de som är broderade i blått, eller kanske i rosa men det är inte så ofta jag hittar det.

Denna gången hade jag tur - det var bara en timme kvar innan stängning och det här var ett tillfälligt loppis så säljarna var måna om att slippa bära hem så mycket igen.

'Du får det lite billigare och ta den här också, blir en tjuga till, men då har Du fyndat'

Jag fick med mig en trave lakan som var långa, tunga och mycket vackra med sina spetsar och brodyrer. Tvättade i 95 grader, för det tål RIKTIGA gamla lakan, väntar de nu på att bli varsamt strukna, någon ska ömt smeka de gamla, vackra hantverken.

För det är vad ett är - riktiga hantverk gjorda av de som satt en gång för länge sedan med sina drömmar och förhoppningar om livets goda, ivrigt knypplande och broderande.

Drömmen om att med den rätte få krypa ner mellan manglade lakan med vackra örngott därtill och där doften av lavendel och rosenvatten skulle blandas med mörkrets varma omfamning.

Detta är de rejäla fruntimrens verk, de som satte en ära i att vara hemmafruar hustrur, sköta hemmet och barnen, det var inte tal om att arbeta och göra karriär.

Vete sjutton vem som var lyckligare - dagens kvinnor som tävlar med männen i karriären eller de som kunde känna sitt värde i att bara vara de kvinnor dom var.

Länge leve gamla spetsar!