Hundutställningen

Så var vi på hundutställning mina två vovvar och jag.

Storögda betraktade dom tillställningen, det var första gången dom fick uppleva något sådant.

Själv är jag så där lagomt intresserad av detta spektakel särskilt av de som kommer med ett helt flyttlass på hjul och där man någonstans kan skymta hunden eller hundarna.

Snart åker de som älsklingarna upp på trimningsborden och det borstas och kammas, fönas och sprayas så det står härliga till! Undrar om hundarna tycker detta är kul?

Jag har bara med en pytteliten borste om det syns mycket mjäll eller om det ramlar brödsmulor i pälsen när vi fikar innan det är dags!

Japp, nu upp och stå, nummerlapp på, utställningskoppel likaså och så lägger man upp en min som om man gjort detta tusentals gånger förr och sneglar lite förstrött på motståndarna men tar ett djupt andetag och "javisst, vi är ju ändå bäst alla gånger!"

Låter sig inte nedslås av de andras erfarna ringvana (träning,träning), smidiga vändningskurvor och att hundarna för sig som små radiostyrda väsen.

Snubblar runt i ringen och hunden går mest sidledes eller baklänges, får upp doften av löptiken som sitter i buren utanför ringen, oj där ligger en korvsmula, slickar sig om nosen och vill inte alls vara så där himmelsk som man önskar när domaren låter sina ögon kritiskt vandra fram och tillbaka över det lilla livet.

Uppe på bordet försöker jag förgäves att få hunden att stå precis så där som man ska göra inför domaren men hunden sätter sig ner och gäspar uttråkad, domaren ser medlidsamt på mig och ja, vad ska man säga.....

Snart var det klart och faktiskt vi klarade oss bra, bättre än väntat faktiskt!

Så kunde man sätta sig i campingstolen igen, ta sin kaffekopp och andas ut....

Med kameran i hand försökte jag följa de andra vovvarnas uppträdanden i ringen men så blev det plötsligt mycket roligare att filma hussarna och mattarna där dom ömsom
trippade, skumpade, guppade, marscherade och ibland nästan dansade fram. en del med svettpärlor glänsade i pannan...

De olika kroppskonstitutionerna och den ibland påtagliga övervikten gjorde att vissa delar hängde och slängde, bakarna rullade, brösten kom i otakt och några sågs mödosamt böja sig ner och rätta till benvinklar och svansrullningarna. Svetten lackade och stänkte ibland ut över publiken.

Man kunde kanske även här använda sån´t vokabulär som:

"Goda rörelser med lätt framvikt, något tät i hasorna, bra steg, skuldrorna något tunna, öronens ansättning bra, fint kors, benen kunde vara rakare, typiskt utseende för rasen, behöver mer självförtroende i ringen, något överviktig, otypisk för rasen."

Förhoppningsvis ytterst sällan "nolla, diskad pga aggressivitet, bet domaren i handen vid tandinspektionen....."