söndag 26 oktober 2008

Vernissaget

Så strömmade det vackra folket till, dom med de konstgjorda leendena och kramarna som inte är kramar utan en gest för den inbördes beundrarklubben. Där man kramar även den man ogillar men på ett särskilt avståndstagande sätt.

Jag står som vanligt lite på sidan, känner att detta är icke min grej, men som inbjuden måste man. Eller måste man?

I handen en drink och i den andra en väska innehållande min alldeles speciella tavla. Tyckte inte att jag kunde bära den i en plastkasse från Coop (eller Ica heller för den delen). Den ligger visserligen i en sådan kasse men kassen är instoppad i en väska från Harrods i London, fint ska det vara.

Vi fick nämligen med inbjudan möjligheten att själva hänga en tavla intill de erfarna konstnärernas verk och jag tog med en alldeles speciell tavla, gjord i ett mycket minnesvärt ögonblick i mitt liv...

Så kom vi då till den delen av kvällen när man med sin nya drink och med ett mycket allvarligt ansiktsuttryck med huvudet lite på sned och med spanande blick beundrade eller egentligen förfasade sig över vad man såg men troligen skulle man beundra.

Så så gjordes det lite till mans, och så var det min tavlas tur:

'Inressant..., annorlunda..., verkligen fångat i ögonblicket..., hm... detta var något nytt,' och så vidare. Kommentarerna var många.

Jag log i mitt inre. Tänkte på det ögonblicket när tavlan skapades. Det ögonblicket handlade om något som var första gången för mig, den stunden jag väntat på så länge och med sådan förväntan.

Hade hört så många beskrivningar om hur det skulle kännas, och hur olika upplevelserna var beroende på den förväntan man hade.

Ja, inte var det när jag miste min oskuld om någon trodde det.

Nej, det var den allra första gången jag gjorde min egen ugnspannkaka.... men hade glömt äggen och det blev den allra vackraste tavlan jag gjort, sett ur flera perspektiv.

Jag spikade upp den på väggen som ett minne för evigt (och att aldrig glömma ägg i pannkakssmeten). Inför vernissaget lät jag rama in den...glas och ram.

Och vilken tavla det blev!

Inga kommentarer: