Sjukhemmet (del II, forts på Kom så tar vi en...

Så var det dags igen att besöka några gamla bekanta på det trevliga sjukhemmet av det mycket annorlunda slaget.
(se tidigare blogg)

Huset är alltså format som ett åttahörning och varje åttondel har fyra rum,
badrum, pentry och utgång till baksidan. Här bor det par som kan hjälpa varandra, den med benen i behåll hjälper en rullstolsburen, ett gift par som någorlunda klarar sig har ett par rum, två damer där den ena är i behov av stöd får hjälp av den andra osv.

32 personer bor här och det finns möjlighet att ta emot gästboenden i två gästlägenheter som ligger i den inre delen av huset. Det är ju annars ovanligt att barn och närstående kan ligga över och umgås flera dagar, ofta handlar ju besöken om några timmar under dagen.

Baksidan är uppbyggd som en trädgård och omger hela huset och varje utgång har sin lilla odling eller vad man vill, höns, kanin, huggkubbe och yxa, berså, damm med näckrosor eller bara en enkel gräsmatta.

Idag var det Saras tur att få besök, jag hade med en del gamla foton och vi skulle sitta tillsammans och prata gamla minnen. Sara hade varit min mors hushållerska och det fanns mycket att samtala om både, sorger och glädjeämnen.

Jag knackade på hennes dörr men där var ingen. Så gick jag ut genom trädgårdsdörren och tittade runt, men ingen Sara. På vägen tillbaka frågade jag en annan dam och hon trodde sig ha hört något om en modevisning, kanhända var förberedelserna igång och Sara fanns nog där.

Vid ett av de inre rummen skrattade man hejdlöst och slog sig på knäna, någon ropade högt 'nej nu dör jag' och jag blev vittne till hur herrarna iklädda damkläder struttade runt och visade höstmodet, detta var ett av inslagen man tränade på inför den höstfest som nalkades.

Jag drog mig tillbaka och betraktade 'föreställningen.....'

(forts. följer)