Kallelsen

Jag gick i väntans tider, varje dag till postlådan, nähä ingenting i dag heller.
Kallelsen till undersökningen som skulle vara avgörande för hur julen i år skulle bli - som vanligt eller?

För några veckor sedan, en helt vanlig lördagskväll satt jag i TV-soffan och tyckte egentligen att det var bra trist, åt för mycket, tränade för litet, svårt att ta tag i det hela, tog några ostkrokar till, drack en klunk cola och kliade mig på högra bröstet. Så blev jag mycket klarvaken om jag nu var lite halvsovande innan, jag fick plötsligt insikt - här är en knöl!

Den har jag inte känt tidigare, jag är ändå en duktig bröstkontrollerare.

Försökte att låtsas att "asch, det var väl inget", men så dit igen och känna - jodå den var kvar, snart hade jag beskrivningen av storleken, formen och konsistensen lagrad i hjärnbarken, klar att ta fram när jag skulle säga till nära och kära:"ja och så var det den här knölen......."

Fick snart en tid hos min snälle doktor och remisser skickades till röntgen och till kirurgen (usch, jag riktigt hör hur knivarna slipas).

Dagarna gick och jag började fundera hur länge man ska halstras innan besked kan komma, tänk om man varit den hariga, dödsförskräckta, sjukhusrädda, operationsängsliga typen. Då hade många hiskeliga upplevelser hunnit genomlidas - i tanken alltså.

Nu är jag inte någondera, tror jag, jag tror att döden är en härlig upplevelse eller kanske inte själva döden men det som kommer strax efter. Sedan finns det snälla människor på sjukhusen, det finns tröst att få, morfin i värsta fall.

Så jag levde som vanligt kanske något mera ödmjukt, gick på loppis och handlade något onödigt, fikade dyrt och länge och med ett mycket energirikt innehåll, struntade i damm och högar av papper, ostruken tvätt, diskbänken och satte mig med stickningen eller en bok eller bara låg och snusade på min valp eller sov eller tittade på himlen eller gick ut en stjärnklar natt och försökte komma på namnen på stjärnbilderna eller ....tog alltså tillvara det goda, det sorgliga kommer nog till slut ändå.

Tisdagen kom och jag ringde min snälle doktor på VC för att höra om proverna jag lämnat veckan innan var bra, och det var dom, och han nämnde röntgen och jag "tyvärr har jag inte fått kallelsen ännu".

Tystnad i luren och så säger min snälle doktor: "Ja men du ska ju vara där idag, faktiskt alldeles strax, står det i min burk (dator) här..."

Nu blev det bråttom! Klockan var strax före nio och jag hade ingen chans att hinna till undersökningen, ringer sjukhusets röntgenavd och berättar anfådd situationen men det är lugnt.

Damen i andra änden är förstående, vänlig, pratar långsamt och ger en ny tid, självklart ska jag inte betala, (uteblivet besök debiteras som bekant). Detta har hänt förut säger hon till sist. Det är något med postgången nu för tiden. Men någon tid på kirurgen står inte antecknat så dit ska du ju inte idag.....

OK, jag är van att vänta så ytterligare 14 dagar ska väl gå. Glädjande också är att knölen har minskat i omfång (tycker jag) och jag har nästan förträngt den. Så jag åt frukost som vanligt, promenerade hundarna, duschade, förberedde dagen och allt det där.

På eftermiddagen, efter att jag varit och provat ett stort antal träningsskor och faktiskt köpt ett par (ska ju börja träna nu) öppnar jag ett brev som kommit och vad ligger inte där?

Jodå, mycket tydligt och lättläst står både om röntgen och tid därefter hos kirurgen
(jag hör riktigt hur det klirrar av stål).

Den ekvationen går dåligt, den tiden är ju redan förbi.....Så jag tar telefonen och ska ringa men si på tis-fre finns ingen eftermiddagstelefontid, tyvärr.

Mailadress finns så jag knackar ihop ett lagomt snällt brev och ber hövligt om svar speciellt ang "uteblivet besök debiteras". Svårt att tänka mig betala 300:- eller kanske mer för något som redan är i förgången tid och outnyttjat.....

Ringer röntgenavd igen, ber att få prata med den vänliga damen men nu är det en annan inte lika vänlig dam kanske, men ändå. Drar historien igen, hon ber om mitt personnummer för att vara säker på att jag är jag (!), går igenom allt igen men jag har bara EN fråga på tungan, och till sist blir det min tur:

Hur fungerar rutinerna och var ligger orsaken till att man får en kallelse samma dag man ska vara där, t o m efter den tid som var avsatt?

Ja, de ni, vänner, kan vi diskutera vidare. Vems är felet?

Länge leve Sjukvården, Postverket och så vidare!!!