Skåpstädning

Nu var det dags att i halvtid i livet, 2/3 eller kanske det var 3/4 tid (vad vet man när klockan ska klämta) att börja rensa ut....

Det hade samlats på tok för mycket saker under årens lopp och eftersom det fanns skåp och skrymslen att stoppa undan i var det ett faktum:

Om man måste flytta blir det förfärligt arbetssamt att ta sig igenom allt man har och ta beslut varje gång man lyfter upp en sak, slänga, sälja, skänka eller behålla....

Har alltid haft mycket svårt att ta beslut men däremot lätt att lägga till sidan så länge, stoppar det i byrålådan tills vidare och ja, vi får se imorgon, då ska jag ta tag i alltihop. Därav detta faktum att nu var gränsen mer än nådd.

Maken hade ett flertal gånger kånkat in kartonger som stått uppställda och sagt till vänligt men bestämt att 'nu får du gå igenom det här och se vad som ska vara kvar'.

Jag plockade upp sak efter sak och betraktade föremålen noggrant och det fanns alltid minnen, (spara) bra att ha,(spara) man vet ju aldrig,(spara) kanske barnbarnen skulle ha nytta av det (ingen född eller på gång heller ännu) jag tror jag lägger det i den där ska-ta-beslut-imorgon-högen.

Så till sist hade jag egentligen bara packat om allt och kanhända t o m tagit fram något och ställt tillbaka i hyllan igen, ingen skillnad alltså, bara en massa arbete i onödan, tyckte jag.

Så var det även denna gång men nu hade vi börjat fundera på om vi skulle ta beslutet att sälja huset och det skulle alltså inte gå att ta med saker som sparats i livstid och knöka in det i en 3-rummare.

Besluten skulle med andra ord bli lättare att ta, trodde jag.....